Vad innebär arbetsgivarens rehabiliteringsansvar vid olika former av skadligt bruk och beroende?
Enkelt uttryckt har arbetsgivaren alltid ett rehabiliteringsansvar om medarbetaren har en sjukdom. Beroende är klassat som sjukdom och det finns diagnoskriterier och instrument för att bedöma detta. Samma regler gäller vid beroende av alkohol, narkotika, läkemedel och spel (om pengar) då dessa är betraktade som sjukdomstillstånd i Sverige idag.
Rehabiliteringsansvar vid narkotikaberoende
Har arbetsgivarens ett rehabiliteringsansvar vid narkotikaberoende? I grunden ja, enligt arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 1994:1 §13 där det tydliggörs att rehabilitering vid missbruk av alkohol och andra berusningsmedel ska gå under samma regler som övrig rehab. Svårigheten med narkotika är att bruket i sig och hanteringen av narkotika är en kriminell handling, vilket innebär att upptäckten av narkotikabruk kan innebära en förtroendeskada som är så pass allvarlig att medarbetaren sägs upp eller avskedas på grund av detta och att rehabilitering därför ej blir aktuellt. Vid bedömning av detta tas bl.a. hänsyn till vilken typ av arbete som utförs samt vilka konsekvenser som uppkommit pga missbruket.
Rehabiliteringsansvar vid spelberoende
Om arbetsgivarens har rehabiliteringsansvar vid spelberoende är svårare att ge ett tydligt svar på eftersom spelberoende relativt nyligen klassats som sjukdom och det inte finns någon lagtext eller föreskrift där detta ordagrant nämns och inte heller några rättsfall. Därmed finns det ont om pålitliga källor att referera till. Det finns dock ingen logik i att denna beroendesjukdom skulle betraktas på något annat sätt än övriga. Sannolikt är det samma rehabiliteringsansvar som gäller även här och i samtal med en rad arbetsrättsexperter inom området håller de med om detta påstående. Sjukdom = rehabiliteringsansvar, vi behöver inte göra det krångligare än så.
Har arbetsgivaren en skyldighet att bekosta behandling?
Hur långt arbetsgivarens ansvar sträcker sig gällande betalning beror bland annat på arbetsplatsens storlek och arbetsgivarens möjligheter att bekosta behandling. Kostnaden ska dessutom vara rimlig i relation till prognos och förväntat resultat. Tillgången till beroendebehandling skiljer sig åt i landet och det är inte alltid lätt för den enskilde att få insatser bekostade av kommun eller landsting. Ofta är det därför mer ekonomiskt gynnsamt för arbetsgivaren att ta ansvaret för rehabiliteringen och bekosta detta själv. Som arbetsgivare får ni då god insyn i processen och kan finnas med som ett stöd under resan vilket vi ser ofta har en positiv effekt på prognos och resultat. Dessutom får medarbetaren snabbt den hjälp denne behöver och kan sannolikt återgå till arbete snabbare. Vid öppenvårdsbehandling är det dessutom inte en nödvändighet att medarbetaren behöver vara sjukskriven utan kan ofta arbeta under behandlingstiden.
En viktig sak att poängtera är dock att medarbetaren måste medverka till sin egen behandling. Vill medarbetaren inte ha hjälp har ni heller inget ansvar att bekosta en rehabiliteringsinsats. Om medarbetaren ej medverkar betraktas det som att arbetsgivare uppfyllt sitt rehabiliteringsansvar. Det är dock viktigt att tydliggöra för medarbetaren vad det innebär att tacka nej och dokumentera detta, gärna skriftligt, så att det inte råder några tvivel om det skulle bli en tvist längre fram.
Arbetsmiljölagens regler om rehabilitering är inte tvingande, utan gränsen för arbetsgivarens rehabiliteringsansvar finner vi istället i lagen om anställningsskydd. Det är inte tillåtet att säga upp en medarbetare av personliga skäl p.g.a. sjukdom om arbetsgivaren ej uppfyllt sitt rehabiliteringsansvar.
Hör gärna av er om ni har arbetsrättsliga funderingar inom detta område så hjälper vi er.
Britta Lindahl From, Organisationskonsult