Läkemedelsberoende – utifrån ett terapeutperspektiv

Läkemedelsberoende – utifrån ett terapeutperspektiv

Som beroendeterapeut möter jag ofta människor som haft narkotiska läkemedel förskrivna under en längre tid, ofta flera år. Längre förskrivning ökar risken för beroendeutveckling. Man kan uppleva ett behov av större doser för att få samma effekt som man fick initialt, dvs toleransen mot läkemedlet har ökat. Om man då börjar ta läkemedlet i högre dos än ordination kan man uppleva abstinenssymptom när man avslutar intaget och en period därefter. Abstinens är kroppens sätt att reagera på att den inte längre får det medel som den vant sig vid och det kan visa sig på olika sätt. Fysiologiskt kan man uppleva illamående och smärta i kroppen. Psykologiskt kan man uppleva oro, overklighetskänslor och ångest. Ofta kan personen själv inse det problem läkemedelsanvändandet orsakat när man upplever abstinens för första gången och många gånger hanteras detta inom sjukvården på ett framgångsrikt sätt.

 

Min erfarenhet inom vårt verksamhetsområde, där vi arbetar med missbruksproblematik uppmärksammat på arbetsplatsen, är att vi i våra utredningar ofta möter personer som valt en annan lösning för sina abstinensproblem. Skulle läkemedlets förskrivning av någon anledning ha avbrutits, eller står utan recept trots fortsatta upplevda behov och inte vill be sin läkare om ytterligare förskrivning, söker man ofta andra vägar. Idag är det förhållandevis enkelt att köpa narkotikaklassade läkemedel över Internet vilket många också gör. Man kan på så sätt fortsätta självmedicinera med samma läkemedel men då på illegal väg, och utan läkarens bedömning och kontroll.

 

Vi möter ofta personer som initialt kommer till oss för sina alkoholproblem, där det under utredningen framkommer att det funnits en historia med förskrivning av narkotikaklassade läkemedel för till exempel värkproblematik. Ett vanligt scenario är att förskrivning upphört av olika anledningar och att alkoholkonsumtionen då också ökat i samband med det. De som har en hög alkoholkonsumtion samtidigt som pågående läkemedelsförskrivning riskerar att inte upptäcka abstinensen när de varit utan läkemedel en tid. Anledningen till detta är att alkohol ofta påverkar samma område i hjärnan som läkemedlet de tagit, dvs att hjärnan och kroppens sätt att reagera blir att allt är precis som vanligt. De upplever ingen abstinens eller saknad av läkemedlet då alkoholen bidrar till att ge samma, eller liknande lindring som läkemedlet. För dessa individer blir ofta alkoholen den självklara lösningen för värken och smärtan.

Det vill säga att en initial ohälsa som på god grund medicinerats orsakat en beroendeutveckling av det narkotikaklassade läkemedlet och när sedan ”medicineringen” övergått till att bestå av alkohol så utvecklas över tid ett alkoholberoende. En komplex problembild, där det är av stort vikt att identifiera de olika delarna, bryta intaget av de beroendeframkallande preparaten och finna alternativa strategier för att hantera den bakomliggande problematiken. Med målet  att uppnå ett långsiktigt välmående och minimera återfallsrisker i ”självmedicinering”.

 

Markus Axelsson, alkohol- och drogterapeut vid FBE Konsult